Nu kan du lära dig ny dialekt på högskola – vilken hade du valt?
feelgood
25 maj,
AvLinn Seipel
Malungs folkhögskola i Dalarna har startat en nybörjarkurs i malungsmål som snabbt vuxit sig populär. Vilken dialekt hade du velat lära dig – om du fick välja?
Det finns ett ökat intresse att lära sig dialekten där man bor, verkar det som. I alla fall om man ser till hur snabbt platserna på nybörjarkursen i malungsmål, vid Malung folkhögskola, gick åt. Kursen behövde utökas med platser redan inför utbildningens första kursstart – och det finns även en väntelista med fler intresserade.
– Det här är den roligaste kursen jag haft under alla mina år som lärare, säger Inger Döhl, som har hand om kursen malungsmål, till SVT.
Se också: Vinn förhandlingen med kroppsspråket – 5 tips
Efter reklamen: Vinn förhandlingen med kroppsspråket, 5 framgångsrika tips
Varför vill man lära sig en ny dialekt?
Kursen har lockat folk från hela Sverige. Men den allra första att anmäla sig till kursen var Reza Ahmadi från Iran. Han kom till Sverige som flykting från Afghanistan, men planerar nu att stanna på orten där han fått jobb
Här kommer en lång lista på svenska dialektala ord. Det är helt fantastiskt vad många bidrag vi fått in &#; ord, uttryck och dialektala missförstånd från hela Sverige. Vi bjuder på dialektala ord från norr till söder samt två filmer och en ljudinspelning.
Svenska dialektala ord &#; från läsarna
För ett tag sedan bad vi i ett blogginlägg om hjälp att hitta dialektala ord och uttryck, och vi fick verkligen gensvar! Vi har fått in massor av bidrag som kommentarer på blogginlägget, som kommentarer på Facebook, på e-post och på Messenger. Vi har till och med fått in ljudfiler! Vill du skicka in mer? Gör gärna det så fyller vi på inlägget efterhand!
Det har inte varit lätt att sammanställa detta, men vi har gjort vårt bästa. Och det har varit fantastiskt roligt! Vi presenterar dialektala ord från norr till söder, under respektive region eller stad. Observera att vissa ord kanske bara används i en del av regionen, att vissa ord också används i flera angränsande områden och att vissa ord kan vara ålderdomliga och därför inte används längre. Såhär skrev till exempel en läsare angående orden från Leksand:
Måcköl åv olan vi har finns ti are mål å. Båd utyvör o ovatä i landä. (Mång
Svenska dialekter
Svenska dialekter är ett samlingsbegrepp som innefattar dels de ur fornöstnordiskan utvecklade genuina dialekter som talas och har talats i nuvarande Sverige och Finland, och dels de moderna, dialektpåverkade varianterna av standardspråket. De genuina dialekterna kallas även folkmål, bygdemål eller sockenmål. Språkvetare räknar med de fyra nivåerna genuin dialekt, utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk,[3] men regionalt standardspråk kallas i dagligt tal ofta ”dialekt”. Även i områden som länge varit en del av Sverige, men som tidigare tillhört Norge eller Danmark, brukar man säga att befolkningen talar svenska dialekter. I de områden som tidigare har tillhört Danmark (Skåne, Blekinge och Halland) talar man historiskt sett också om östdanska dialekter, med undantag för den götamålstalande norra hälften av Halland. Gutniskan, som talas på Gotland, härstammar inte från fornsvenskan, men räknas ändå ofta till de svenska dialekterna eftersom Gotland är en del av Sverige. Dialekterna i västra och norra Sverige har ofta västnordiska drag.
Många av de mer särpräglade dialekter som talas i orter som Klövsjö i Jämt
Närkingska
Närkingska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Närke, både de gamla genuina dialekterna och det regionala riksspråk som talas där i dag. Dialekterna hör till den grupp av svenska dialekter som kallas mellansvenska mål, vilket är ett övergångsområde mellan sveamål och götamål.[1]
Kännetecken
De närkingska dialekterna har anknytningar söderut till Östergötland, och norrut till framför allt västra Södermanland. Exempel på drag som är gemensamma för de mellansvenska målen är genomgående tungspets-r och förekomsten av "tjockt l". Ett annat gemensamt drag bortfall av slutljudande kort n, i ord som Kerstin > Kersti och i min, sin, din och en framför feminina ord ( min ko > mi ko).[2] Andra mellansvenska drag är bortfall av -d efter vokal i slutet av ord och bortfall av -t i supinumformer av verb (hittat > hitta).[3]
Särdrag som är specifika för Närke är bland annat det uttal av i och y som brukar kallas Viby-i. Fenomenet har fått sitt namn efter Viby socken i Närke, och innebär att vokalerna i och y samt i viss mån även e får ett slutet, dovt surrande uttal. Ljudet
.