Den gudomliga komedin
Den gudomliga komedin, originaltitel: Divina Commedia, är ett allegorisktepos skrivet av Dante Alighieri i början av talet. Det utkom i sin helhet först efter Dantes död år ; de två första delarna dock redan före
Historik
Den gudomliga komedin var det första större italienska verket som skrevs på folkspråk, en dåtida italienska, och inte, som brukligt, på latin.[1] Dante själv kallade endast verket för Komedin, och epitetet "gudomlig" lär ha tillfogats av Giovanni Boccaccio. Första gången det förekommer i tryck är i Giolitos venetianska upplaga från som är redigerad av Ludovico Dolce. Verket har periodvis varit mer eller mindre bortglömt men har varit inspiration för många moderna författare, såsom James Joyce, T.S. Eliot och William Blake.
Beskrivning
Verket omfattar sånger (canti) på cirka rader vardera, uppdelade i tre delar: Inferno (Helvetet – 33 sånger), Purgatorio (Skärselden – 33 sånger) samt Paradiso, (Paradiset – 33 sånger).[1] I början finns det även en inledande sång, och således blir det sånger allt som allt. Originalet är skrivet på en föregångare till
Dante Alighieri
| Dante Alighieri | |
Postumt porträtt av Dante, temperamålning av Sandro Botticelli c:a | |
| Född | Mellan 18 maj och 17 juni Florens, Toscana, Italien |
|---|---|
| Död | 13 eller 14 september (56 år) Ravenna, Emilia-Romagna, Italien |
| Yrke | Författare, ämbetsman, poet, statslärd |
| Nationalitet | Italienare |
| Språk | italienska[1][2] och latin[3][4] |
| Litterära rörelser | Dolce stil nuovo |
| Noterbara verk | Den gudomliga komedin |
| Hemort | Florens[5], Rom[5], Ravenna[5][4], Bologna[6][4], Verona[6][4], Arezzo[4], Forlì[4], Treviso[4], Lucca[4], Paris[4], Milano[4] och Genua[4] |
| Släktingar | Sperello di Serego Alighieri[7] |
Dante Alighieri (även Durante degli Alighieri, ibland kallad enbart Dante), född mellan 18 maj och 17 juni i Florens i Toscana, död 13 eller 14 september i Ravenna i Emilia-Romagna, var en italienskförfattare, ämbetsman, poet och statslärd.
Dante räknas som en av västvärldens genom tiderna största författare. Mest känd är han för sitt epos Den gudomliga komedin (Divina Commedia; –), som brukar räknas som startpunkten för latinets undanträngande till förmån för italienskan, och vars handli
En medeltida författare var Dante. Ett av hans verk var Den Gudomliga komedin. Detta verk skrevs på talet.
Verket är uppdelat i Inferno (helvetet), Purgatorio (skärselden) samt Paradiso (paradiset). Dante har hämtat sin inspiration från Bibeln, de sju dödssynderna, de tio budorden, det medeltida samhället och från antika författare som Aristoteles, gamla legender, tankesätt och från dåtida politiskt rådande normer.
Bild på Dantes helvetestratt och filmklipp från Dantes inferno hittar ni här i bloggen under "Medeltida myter" publicerat 25 september
Vad säger myten? Mellan jord och helvete ligger "Vestibulen". I denna hamnar enligt myten de likgiltiga. I helvetestratten rankas och bestraffas de odöpta, de som inte är kristna, de vällustiga som är sexuellt utsvävande, de som frossar och äter för mycket, de som är giriga och slösar, de som är vredsinta, arga och tröga, de som är kättare och tror på en annan Gud än "den rätta", de som mördar, rövar, tar ut höga räntor, säljer sexuella tjänster, spår, trollar, är falska, förfalskar eller är förrädare. Efter helvetet kommer skärseld
Dante och Den gudomliga komedin
Ett av de största bidragen till litteraturhistorien under medeltiden skedde med Dantes Den gudomliga komedin (Divina commedia).
Dante Alighieri (–) föddes i Florens som son till en bankir. Han skulle senare ägna sig åt politik och litteratur förstås. Med Vita nouva skrev han sitt ungdomsverk där han i dikter skildrar sin kärlek till en kvinna vid namn Beatrice.
Det är dock främst för eposet Den gudomliga komedin som Dante räknas till litteraturhistoriens stora namn. Den gudomliga komedin består av tre delar: Inferno, Purgatorio och Paradiso. I dessa utspelas hans vandring från det underjordiska helvetet, dit syndarna har förvisats, via skärselden, där rening och frälsning sker, till paradiset. Hans ledsagare är den romerska diktaren Vergilius varsstora verk Aeneiden Dante dessutom lånar ur.
Den mest kommenterade av delarna i Den gudomliga komedin är första delen, Inferno. Långt ner i Dantes helvetesvärld delar fångarna celler av eld och när de talar uppfattas endast flammor som rör sig i stället för deras läppar. Trots dessa otroliga förhållanden finns en hel del realism, som i den utförligt beskrivna miljön:
Och knag
.