Vilhelm Moberg - Svensk Strävan
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelse och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan — på f
I Berlin är hinnan mellan verkligheten och Illusionen extra tunn på många ställen. Illusionen är alltså det vi normalt kallar verkligheten, men det är bara ett tunt lager draget över den ruinstad och grymmare värld som breder ut sig åt alla håll. En grupp unga människor drogs in i arbetet att med konst tänja ut gränserna men också skapa mer makt åt den hänsynslöse Clive, och för tre av dem betydde det att plikta med sina liv som en del i Clives kontrakt med helvetets potentater.
Nästan ett år senare vaknar de tre ungdomarna upp i ett rivningshus, nakna och med spår av tortyr över hela kroppen. Minnena av vad som hänt dem den senaste tiden är borta, även om ärren över halsen är ett vittnesbörd om hur de dödades. Dock minns de sina egna liv från tiden innan - de är Kim, Chadi och Ernst. Men ingen annan minns dem! När de dog suddades de ut från allas minnen, så inte ens deras egna föräldrar kommer ihåg att de haft tonårsbarn som ritualmördades under grymma former.
Jo, en människa minns, faktiskt två. Kims bästa väninna Julia och hennes flickvän Tamara gjorde allt de kunde för att inte glömma bort det som hänt. Det är de tre levande dödas fotfäste i världen, men känslan av hur
Lynn Åkesson: Mellan levande och döda
Recensioner diskuteras också en rad dilemman förbundna med ”fryst liv” (s. ff), alltså nedfrusna befruktade embryon. Kort berörs också frågor om barnens självbilder och eventuellt upplevda annorlundahet. Det analytiska perspektivet, genomgående, är identitetsteoretiskt. Detta förefaller välfunnet och rimligt. Men samtidigt får jag en känsla av att identitetsresonemangen dominerar analysen en aning i överkant. Huvudpersonerna framstår som aktiva identitetssökare på ett sätt som tenderar att skymma det faktum att de också önskar sig barn; ungefär som om identiteten var målet och barnen medlet. Det kan naturligtvis vara en rimlig beskrivning av deras känslor och erfarenheter. Kanske är föräldraidentiteten för dessa människor precis lika åtråvärd som barnen de drömmer om, och tillika åtråvärd på ett medvetet och uttalat sätt. Men kanske kan det också, eller snarare, vara forskningspraktiken (till exempel teoretiserandet, problemformulerandet, intervjuandet och bearbetandet) som systematiskt privilegierar resonemang om längtan efter identitet och normalitet, på bekostnad av annat som kan vara svårare att förmedla. Något liknande kan i så fall o
Så kan det se ut när de levande skapar ett himmelrike för de döda
När jag är död har jag släppt greppet om denna värld. Något annat tar vid. Jag vet inte vad. Det finns löften som har uttalats, kanske som ett hopp för de levande än för dem som har passerat den skarpa gränsen mellan liv och död. Bilderna för dödsriket och himmelriket är många, men det är ju vi levande som har format dem.
En av de mest ljusa psalmerna om hoppet efter döden är förmodligen Laurentius Laurentii Laurinus ”I himmelen, i himmelen”, som i sin ursprungliga version från har sjutton verser medan vi idag nöjer oss med sju. I en av de borttagna verserna får man bland annat bilden av kroppen som kommer att återställas till det ursprungsläge som det var tänkt från början: ”Utvärtes skall ock kroppen där, ifrån all krankhet ren, med änglakraft och vishet skär, begåvas utan men”. Hela psalmen är fylld av fantastiska bilder för hur det kommer att bli ”ovan där”.
Vi har länge skapat oss poetiska bilder av vårt förhållande till döden, bilder som har avslöjat synen på oss själva mer än röjt några hemligheter om det fördolda. Språket inuti döden har framstått som ordlöst från de levandes horisont – om man inte rå
.